daaaaniel

Efter att ha hängt med brudarna största delen av dagen så åkte jag in till Oval för att titta på ett annat rum (hon lät så trevlig så jag kunde inte säga nej).  Tunnelbanan tog knappt 30 minuter och resan enkel. När jag väl var framme saknade jag kartan, adressen och telefonnummret till denna Eva som jag skulle träffa. Men försökte iallafall ta mig dit med hjälp av mitt minne. MEN NEJ! Jag gick vilse, upptäckte att jag var den endå vita människan i hela området och ja, nämde jag att jag gick vilse? Och med risk för att låta rasistisk så nej, jag vill inte bo där. Men känns det inte bra så känns det inte bra!

Tåg tunnebanan tillbaka till Barking den här gången för att hämta min packning hos min bror. Väl framme så upptäckte jag hur hemskt det 100% infödings engelska livet verkade (läs; Fet man i morgonrock ligger på soffan och kedjeröker, 4-årin springer runt och klättrar på all,bebis i soffan som skriker högre och högre samt kvinnan i köket som sliter med maten, disken, tvätten samt kedjerökning) så jag tog mitt pick&pack och drog tillbaka till lägenheten på Bethnal Green.


Så nu har jag sovit första natten i rummet. Allt är uppackat och klart. Såg på "SKINS" som tygligen är sjukt populärt och jag tyckte om det (mest för bögen skull därå, men men). 

Alla är jättetrevliga och skrattar mycket så jag gillart. Ikväll ska hälften av oss ut och böga vilken jag ser mycket fram emot.
Har inget jobb än, men fortsätter sökandet härifrån mcdonalds trådlösa bredband. Jag hoppas på det bästa.

Mitt svenska nummer är nu även oandvändbart så nu är det det engelska som gäller; +00447594937314

Jag saknar er och hoppas är bra.

Jag trivs hursomhelst även fast jag kedjeröker, är konstant förvirrad och rädd. Men staden lever, det gör den.